Anmäl er till vårt nyhetsbrev för information om våra aktiviteter.

Ingenting blir någonsin färdigt: artikel två

Sammanfattning av seminariet

Enligt sägnen utbrast jätten Finn ”Ingenting blir någonsin färdigt!” när han nästan var helt färdig med bygget av Lunds domkyrka. Vi inspirerades av berättelsen och bestämde att det skulle bli vårt tema på det första av sammanlagt tre seminarier som ska utforska frågeställningar som väcks inom Råängen-programmet. Temat Tid knyter samman Domkyrkans 900-åriga närvaro i staden (sedan 1123 då det östra altaret i kryptan helgades) med kyrkans åtagande att ansvara för marken i Brunnshög under de kommande tusen åren. Den här artikeln är en sammanfattning av vad talarna presenterade på seminariet.

Alla fem föreläsare (en designer, en kaplan, en curator, en arkeolog och en författare) pratade om Råängen som om det vore världens centrum – en plats där allt är möjligt och vi kan skapa framtiden. Vår tidsram sträckte sig hela vägen tillbaka till istiden, via stenåldern (då Brunnshög var en bebodd plats), till 1100-talet (då kyrkan helgades) och vidare fram tills i dag (med byggandet i Brunnshög) och fortsatte sedan framåt – tusen år in i framtiden.

Vi talade om vikten av att hitta vår plats i världen, att forma en framtid som gagnar mänskligheten och vikten av att ta ansvar för att skapa den framtiden – miljömässigt, tekniskt och socialt. Föreläsarna talade om hur viktigt det är att förstå att valen av teknik och design faktiskt ger politiska, ekonomiska och sociala följdverkningar.

De olika sätt man kan uppfatta tid på var något som fångade publiken och då särskilt i relation till den moderna linjära synen på tid som den universella tideräkningen gett oss sedan den introducerades under industriella revolutionen.

Vi avslutade med en föreläsning som gav exempel på några av de olika sätt som konstnärer kan använda för att plocka in det förflutna i nuet. Genom att göra det belyser de det faktum att vi alla har en aktiv roll och faktiskt är de som skapar framtiden. De exempel som togs upp skapar en viktig referenspunkt för Råängenprogrammet när vi ska välja ut vilka konstnärer och arkitekter som ska bjudas in för att bidra till skapandet av en ny stadsdel.

Time walk
Cathy Haynes and Lena Sjöstrand

Cathy Hanes och Lena Sjöstrand tar oss med på en vandring genom tiden, Lund 2018. Foto: Peter Westrup.

Vandringen startade vid det världsberömda astronomiska uret som placerar Lunds katedral i världens centrum och fortsatte bort till altaret och vidare ner i kryptan. Under promenaden diskuterades tankar om den cirkulära tiden, den heliga kalendern, tidslösa tillstånd, evigheten och återfödelsen.

Cathy Hanes har skrivit en text som är baserad på hennes promenad med Lena Sjöstrand. Läs den här (endast på engelska).

The Unimaginable/Impossible Objects
Fiona Raby

Fiona Raby och Anthony Dunne, "United Micro Kingdoms", självkörande elektriska digibilar, 2013.

Jag är intresserad av hur den materiella kulturen formar världen; jag vill gärna ersätta idén om att framtiden är det enda stället vi kan fantisera om. Vad händer om vi tar ett steg åt sidan istället för rakt in i framtiden, och skapar alternativa tankar och idéer om vår nuvarande verklighet?

Vid The New School, där jag undervisar, skapar jag objekt som placeras på fiktiva platser. Det kan framstå som oerhört orealistiska men att ha motpoler till de accepterade normerna är oerhört viktigt. Jag försöker skapa en plats där vi människor lär oss mer om teknologiska framsteg samtidigt som vi gemensamt föreställer oss alternativa verkligheter.

Fantasin är hotad. Vem bestämmer vad som är verkligt? Vi blir serverade en färdig och mycket begränsad tanke på vad som faktiskt är möjligt.

Våra ekonomiska, sociala och tekniska system är konstruerade på ett sätt som hämmar kreativt tänkande.

Det finns stunder i livet då man vill ta steget in i en annan dimension, en irationell plats eller kanske ha en upplevelse som går bortom tid och rum – att utforska en värld bortom verkligheten. Vi skapade ”United Micro Kingdoms”, en uppsnabbad, biologisk sfär som ger dig en möjlighet att förvinna.

Det finns så fantastiskt många gemensamma nämnare mellan det som vi gör och Råängenprogrammet: En plats att utforska en annan sorts framtid som vida överstiger tankarna om vår nuvarande verklighet; att tillsammans arbeta på ett gränsöverskridande sätt genom att sätta samman vitt skilda specialister; att se mänskligheten i design.

Tid och arkeologi kring Råängen
Anna Lagergren

Teckning av Anna Lagergren, generationer från istiden fram till 2018.

Jag är jordbrukare, arkeolog, blomsterförsäljare och växtodlare. En stor del av mitt liv är centrerat kring jorden, djur, liv, död, årstidernas växling och tidens gång.

Jag har arbetat med utgrävningar i Brunnshög där Råängen ligger. Det finns många lämningar efter mänskligt liv i det här området (utom just Råängen!) Eftersom det ligger så låglänt är det också fuktigt – förutsättningar som inte främjar saker och tings bevarande.

I Brunnhög har vi hittat gåvor till de döda, de äldsta fynden av sädesslaget korn som hittats i Sverige, yxor, husdjur, dösar (långa gravar), begravningsplatser, handelsplatser, små tänder, lergods, halsband och föremål av guld. Vi har också upptäckt en allmänning som sträcker sig över en tiotusentals kvadratmeter stor yta. Den kan ha använts som en försvarsbarriär, eller religiösa ceremonier, eller varit en handelsplats där man har köpt och sålt boskap.

De äldsta kvarlevorna som vi har grävt fram är från stenåldern (6000 år sedan) när människor började bli mer bofasta efter att ha levt som nomader i 4000 år.

Min teckning är en illustration av vår relation till historia och tid. Varje figur representerar en generation av kvinnor som levt i Råängen. Det startar under stenåldern och slutar 2018. Det här är en linjär och påtaglig representation av tidens gång som uppmärksammar oss på det faktum att vi både är en del av ett samhälle och ett kontinuum.

När vi ser tillbaka på livets historia på jorden så är min livstid på 0,7 sekunder helt betydelselös. Det är inte mer än en snabbt uppflammande gnista i ett nyårsfyrverkeri. Det här perspektivet kanske uppfattas som deprimerande men för mig fungerar det lite som en sporre att faktiskt uträtta något som gör skillnad.

Historien representerar här 4000 generationer, det har bara tagit oss två generationer att glömma bort hur vi brukade leva och istället utsätta vår planet för riktig fara. Vi har blivit fartblinda av all teknik och tankar om framtiden. Kan vi lära oss att hantera detta? Det är underbart att Råängen vågar gå mot strömmen och anlägga ett mer långsiktigt perspektiv.

Only Time Will Tell
Lisa Rosendahl

Den här 4 miljarder år gamla meteoriten var en del av installationen ”The blood of our stars” av konstnärerna Rags Media Collective som jag curerade i Luleå 2017. Med sitt verk ville konstnärerna påminna oss om att människor är gjorda av samma materia som meteoriten (järnrikt stjärnstoff) vilket faktiskt innebär att vi är äldre än jorden! När vi byggde utställningen rörde jag vid meteoriten och kände en fantastisk samhörighet mellan min fysiska kropp och den här enorma tidsrymden.

Projekten som jag ska tala om vill alla återställa det fysiska och själsliga sambanden mellan tid, plats och liv som kapades eller i alla fall förändrades radikalt i och med industrialiseringen.

Meteoriten påminner oss om det faktum att det finns flera olika sorters tid som existerar parallellt – djup tid, drömtid, ögonblicket innan du dör-tid – klockans tid är bara en av dem.

Innan moderniseringen uppfattades tid som något plats- och händelsespecifikt. Den var tätt sammanlänkad till naturens gång och också kopplad till religiösa ritualer och praktiker. När industrialiseringen startade blev skillnaderna mellan den platsbundna, traditionella livsrytmen och den abstrakta klocktiden i fabrikerna smärtsamt uppenbara och möttes av ett våldsamt motstånd.

Tillsammans har den universella klockstyrda tidsuppfattningen och det linjära berättandet förändrat vår världsbild på ett grundläggande plan. Mänskligheten har distanserat sig själv från både det förflutna och framtiden och befinner sig ständigt i det mycket kortsiktiga nuet.

Kanske kan konst erbjuda ett annat perspektiv på tid än den stressade, skyndande samtiden. Traditionellt sett har konstverk skapats för att överleva sina skapare och samtida åskådare. De har vårdats och skyddats i generationer och för med sig historier från det förflutna in i framtiden. Inom modern konst har det här hållbarhetsperspektivet tagit ett steg bort från fysisk och materiell form och numera ser vi en hel uppsjö av mer processbaserade praktiker. De här projekten har valts ut med Råängenprojektet i åtanke. Här kommer konst spela en viktig roll i det tusenåriga åtagande som Lunds domkyrka har till tagit sig an gällande Brunnshög, en plats som kommer förändras från att vara odlingsmark till att bli en plats där människor ska bosätta sig.

Läs om Lisa Rosendahls exempel här.